Gjorde ett experiment igår. 
Ringde P3,pratade lite,och lämnade mitt nummer. Och de jäklarna ringer upp,så jag får prata live. Lite fräckt ändå,om än mycket förvånande.
http://www.sr.se/sida/default.aspx?programid=3184
Klicka på nåt med "skippa sitt drömjobb" med hallo P3.
Efter ca 41.15min dyker min offentliga blottgörelse upp.

Gårdagen hann även med lite utomhusfotboll och universitetsbesök.
Under visiten på högre utbildning fick jag ett mycket otippat sms. Lite glad må jag erkänna att jag blev.
Annars skedde inte många knop, som vanligt.
Helg blir ut. Iallafall fredag. Lika bra. 
Lördagnatt blir skogsvandring, men träffa lite gamla bekanta är anledningen att man åker.
Söndag blir eventuellt åka pulka i kavaj, beror lite på. Men omöjligt är det inte.

Idag har jag tänkt ganska mycket, på precis allt och ingenting. 
På skrämmande saker, på roliga saker, på minnen,anekdoter och även längtat.
Till bättre tider, tillbaka till tider som aldrig kommer tillbaka. Tider då man var riktigt,riktigt glad.
Nu är det mest stress.
Jag hoppas,och jag saknar. Mer kan jag inte göra nu.

En enda liten förgylld kant har min dag haft hittills. 
En enda-
dock en ganska underhållande liten förgylld kant.
Jesper Parneviks 14åriga unge heter Peg.
Natthumör på fruktansvärt hög nivå.

Taggas snöig version av beachfotboll förfullt! På onsdag smäller det till med attempt 2. Första var en succé ur alla synvinklar utom en. Confirmed guests som inte kom.
Smällar man överlever,som tur är.

Just i detta nu, vill jag inget hellre än att vakna upp,bakfull, i ett alldeles för varmt tält. Stega ut i morgonsolen endast iklädd kalsonger och bandaren runt axeln.
Gäspa fram ett glatt hej, om det mot förmodan skulle vara nån vaken, för att sedan gå och vattna stängslet för femtioelfte gången i ordningen.
Bara sjunka ner i campingstolen, dra ölfrukost och känna de härliga tonerna från nån klassisk 80talsdänga på kassett. Dra in doften av lera,svett,flott,öl och urin.
Då lever man. Först då,och där,lever man.

En månad och en vecka ungefär kvar till sista ansökningsdag till universitetet. Ångest. 

30veckors festivalande.
Sug på stavelserna, dröm dig bort för en kort stund.
Allt betalt,samtidigt som ditt bankkonto fylls med mer pesetas den du anar.
För mig är det bland det vackraste jag hört.
30veckors festivalande, på 30olika platser.
Bland kriterierna stod bland annat:
- Extremt festuthållig. - Check
- Always the last man standing. - Check. 
- Socialt begåvad. - Har inga problem med nytt folk,så check.
- Bra på att uttrycka sig i ord. - Check. ( iaf på svenska,dock ska det här vara på engelska).
Ytterligare kriterier fanns också såklart. Men det känns som att om man hade åkt på nåt sånt hade man vart en lycklig person.

Nåväl,tillbaka från utopin.
Har dragit ett konstaterande idag. Det är mer eller mindre fullkomligt omöjligt att kugga en truckuppkörning. Ta pallar från container,köra runt bana och hämta fat 7meter upp i pallställ gick fint.
Efter att ha avklarat ovan nämnda, så hade jag min eviga antagonist kvar.
Rörhelvetet. Rör in,gick bra. Rör ut,trodde jag skulle gå bra.
Härligt, var min tanke. Bara att vrida ut skiten nu så är det klart.
Full koncentration var precis vad som fällde mig. Full koncentration på röret. Men truckjäveln har gafflar som sticker fram också. Dock blev jag godkänd ändå,därav slutsatsen att det istortsett är omöjligt att misslyckas. Kör du det har du troligtvis kört ner hela pallstället,förstört trucken och flyttat containern.

I need you,I miss you. I just want you to come home.
Home to me. 

Det självförtroende jag hade är knäckt. 
Får efter mycket om och men upp röret på gafflarna,tiltar dem lätt bakåt,och börjar närma mig the moment of truth. Köra igenom ett rör genom en port med trucken.
Kruxet ligger i att röret är mycket längre än vad porten är bred.
Röret in,går hyfsat. Köra ut igen går käpprätt åt pepparplantagen. Och imorn är det uppkörning. Borde gå bra,men nervös som en uppstoppad undulatjävel är det minsta man kan säga.

En hederlig 80talsslinga med tillhörande analoga knaster på en alldeles för lerig bandare, solvarm öl, fräck (läs: ful) utstyrsel och ett euforiskt,charmant och dansant hoppande längs brandgatorna på en karaktäristiskt utsmyckad festivalcamping någonstans i Sverige.
Vad sägs?
För mig låter det ytterst attraherande, otroligt tilldragande.
Jag längtar, jag suktar och jag drömmer mig bort. Ett festivalbegär som inte är av denna värld.
Dumt.
Kort och gott, en av två saker jag helt och hållet totallängtar efter. 
Det andra förblir dock osagt, även om det mellan raderna redan är utskrivet.

Nu tar jag min sombrero, lutar min tillbaka,förtränger allt irrelevant och ägnar mina två slagskämpar till hjärnceller åt en festivalgenomsyrad tankegång.
Det är inte svårt efter vad jag såg på en bänk igår. 

Läste mitt horoskop igår,i en 40+ tidning. Stod nåt om att rosa solglasögon skulle spela stor roll under dagen.
Jag tror bondfångaren som såg ett par rosa solglasögon i stjärnorna var full.
Jag var inte i närheten av ett par sådana. Det enda jag gjorde var att köra gammalt kylskåp på pall och spela sport med tillhygge, utan rosa glasögon.
Kanske hade det hjälpt om man imaginärt föreställde sig rosa glasögon på varje person man mötte.
"Jahaja, hon har rosa piloter, och han rosa Rayban."
Intressant tanke, dock utan större verklighetsförankring.

Idag har jag kört ett rör genom en öppen port, åkt kollektivt och sett en mycket begåvad tysk köra truck, på film. Käre tysken Claus är numer min idol. Aldrig förr har nån kört ihjäl 8pers vid 8olika tillfällen under samma dag, med en truck.
Sjukt bra film. Piratebay nästa,se om den finns. Skriva "Truckförer Claus,tot freunds unt blut" som en ren gissning. Wish me luck att få en träff..

Just det, glömde en sak. Jag har blivit bläckad på idag. Frånochmed denna dag fram tills min död erhåller jag nu en play,stop och ejectfunktion.

Använd dem väl.

"Kära tomten, jag önskar min vän en helvetes hangover i julklapp.
Tack tomten."

"Kan de hemliga ingredienserna ha nåt med mjölk att göra?"
-Kanske. 
"Mjölk och oboypulver?"
-NEEEJ, du har avslöjat mitt hemliga recept!
 
Givande konversation angående varm oboy mitt under pågående skridskoåkning.

Med en fräckis i bagaget och en nypa dusch på G, delar jag nu med mig av det vackraste jag vet. Något som muntrar upp i vintermörkret, något som får dig att förstå att det finns hopp någonstans därute.
Känner du dig nere, lite halvdepp? Trött på all snö, och känner att hela din själ ropar efter sena, ljumna sommarkvällar med gänget?
Här har du något som åtminstone för tillfället ger dig ljus i mörket, ger dig ett litet leende på läpparna en måndagkväll mitt i vintern.
 http://www.isnickelbacktheworstbandever.com/

Ta en kik. Du kommer inte bli besviken.

Genom djupgrävande, analyserande journalistik har jag, precis som jag antog, fått reda på sanningen. 
Ja, DEN sanningen kära vänner. Varken mer eller mindre, utan DEN.
Halvt skrämmande, lätt roande och även smått fascinerande.

Alla människor, genom alla tider, har sökt sanningen. Vissa har sett den frustrerande, falsk och lögnaktig, andra har sett sanningen sann. Hur hemsk den än må vara.
Men, som jag tidigare nämnt, nu har jag funnit svaret. Sanningen för mig, åtminstone.

- Det var frihetsgudinnan som uppfann Togapartyt.
Thank her! En sån nationalsymbol, en sån underbar kvinna, som också ståtar med en av de fräckaste partyutstyrslarna som någonsin burits. Hon om någon är personifierad gudinna.
Nu, efter denna bekräftelse, återstår bara en liten sista detalj för att nå total kunskap om den mystiska togan.
Ska man vara naken under, skall man ha underkläder, eller finns det en speciell dresscode?
Endast frihetsgudinnan kan veta svaret på en av världens få hittills olösta gåtor.
Jag lovar, en dag skall jag ta reda på det personligen. Tills dess, får googlesökningar och visdomens källa, 118100, utgöra svaren till våra allmänna funderingar.

Tack för nu.