Helt otroligt otagg,för precis allt.
Snart deadline för universitetssökning,basår lär bli. Men jag kan inte bestämma mig för vart jag ska söka i första hand.
Kommer inte in på mailen, den nya jag skaffade med seriösare namn. Där har jag skickat in sommarjobbsansökan. Lätt att se eventuellt svar..Hmm.
Högskoleprovet närmar sig,måste försöka dra igenom några gamla prov så man vet på ett ungefär hur det är upplagt.
Snart skola igen, nationella prov from hell,plus för många arbeten att göra som ej blivit gjorda.
Innebandyturnering snart, jag ska vakta målet. Måste ha träning innan eftersom jag inte stått imål på över ett år. Går ej,ingen tid pga praktik.
...Kan hålla på i evigheter. Jag vill bara försvinna,gå igenom jorden & dyka upp igen om några år. Fan. Allt på en gång, fan.

Lördagkväll. En kväll att fixa minnen för livet, en kväll att kanske tillochmed skaffa ett liv på? 
En lördagskväll som inte liknar nåt annat. Och visst blev den minnesvärd,på ett mindre smickrande sätt.
Nångång runt halv 11, just då klockan ska slå "Fucking mental",och man ska festa utan tanke på morgondag,då gjorde jag nåt spektakulärt. Nåt fantastiskt, otroligt lusthöjande och nåt jag (antagligen inte) kommer komma ihåg länge.
Jag stog & diskade.
Suck.

Dagen igår var en mediumafton,kan man kalla det. Inte det sämsta,ej heller det bästa. Dock fick vi med oss en ordentlig visdomsmening hem, som myntades under kvällen.
"Jag skulle aldrig gjort det nykter,och jag kommer aldrig göra det igen".
Been there,done that. På ett ungefär.

Kvällar som passar in på ovan här myntade uttryck händer. Dagen efter en sådan tillställning vill man helst hoppa. Man kan sumpa mycket,alltför snabbt genom sånt.
Senaste var Tempel,klockren misärafton. Även om det var ganska roligt,så vare ändå misär,helt enkelt.

Och,en sak till. Jag har köpt en hippetröja på utförsäljning. Mycket ful,men troligtvis festivalduglig.
För att nämna ett minus också innan jag lämnar in, jag kommer inte in på mailen. Boo! 

Någonting slog mig förut. Rejält.
Med risk för att bli klassad som ett psykfall, måste jag ändå få det sagt.
Jag saknar dig. Nåt så innihelvete saknar jag dig. Trots att vi knappt pratats vid på väldigt länge, så kan jag inte glömma dig.
Vad,var,när,hur och oavsett omständigheter, så kommer jag tillslut att tänka på dig.
Jag antar att jag bara har mig själv att skylla, att jag bränt de broar jag hade.
Men inte fan hjälper det. Jag saknar dig ändå.

Ledig imorgon. Mycket skönt. Men praktik vill det inte bli för mig. Ytterst dumt, vill inte gå & knata själv på skolan.
Förövrigt må jag säga att pank,det är jag. Mycket pank. Mindre värt.
Påtal om att jag är ledig imorn,det gör att jag kan sitta och bara stirra in i väggen tills jag somnar. Det var längesen jag kunde göra det sist,för längesen.

Back in old days, då var jag något graciöst framför tvn en helgkväll. Jag var ett självklart innehåll på alla medelsvenssons tillställningar i hemmet.
När det drog ihop sig till första fyllan, då var jag där.
Sena grillkvällar under sommarloven, då jag var självklart där.
Jag var en liten guldkant i vardagen. Alltid delaktig, bangade aldrig.
Måhända inte alltför nyttig för umgängeskretsen, men de uppskattade mig.
De få gånger jag inte deltog, ja då var det bara att färdas en liten bit i en specifik riktning, och jag var återigen där, var din lilla guldkant i vardagen.
Vissa har aldrig släppt mig, medans vissa har insett sitt eget bästa och ytterst sällan låter mig följa med.
För dig kanske jag är ett bestående faktum till rapport om kvällarna, eller bara delaktig vid de lite mer fancy kvällarna då alkoholen är inblandad. 
Det stora flertalet har låter mig gärna vara delaktig då stora sportevenemang sänds, och då speciellt under sommarhalvåret. Där har nästan blivit lite av en institution kan man säga.
Men,jag måste ändå erkänna, att för några stackars individer har jag blivit för mycket. De har använt mig för mycket, och fått sig själva att lida.
Skulle jag inte närvara,ja då tar de med glädje bilen den lilla bit det behövs för att hämta mig. Jag är en aldrig sinande källa, med referenser och kontakter i alla samhällsklasser.
En sak till kan jag lova, alla, verkligen alla, har en relation till mig. Vare sig det gäller white-trash eller högt uppsatta chefer. Alla har varit i kontakt med mig, om det så är vid fredagsmyset eller på krogen.

Såhärårs är dock tiderna svårare. Många stöter iväg mig. Många tänker på sin hälsa,de vill inte riskera att vara sämst på beachen 2010. De har också insett att jag inte är bra för dem, om än mycket givmild,god och glädjande när de väl bjuder in mig.
Ändå börjar jag tappa kontakten med alltför många, tappa min smak. Det är hälsotänk, det är träning och de tycker jag känns ångestframkallande, trots att jag glädjer dem för stunden. Menmen, tiderna förändras. Nu får jag nästan bara följa med på barnkalas, fotbolls-VM och fylleslag.
Vid enstaka tillfällen kan du se mig vid bardisken, men där är konkurrensen väldigt hård.
Men en sak håller mig ändå fortfarande vid gott mod, och gör att jag känner mig nog motiverad för att alltid vara tillgänglig.
Det är att när de ser mig, söndertrampad, lortig, smaklös och långt bort från min forna glans, då minns de ändå de lyckliga stunderna de haft med mig. De minns städningarna from hell, men med ett leende.
Och aldrig, aldrig kommer jag bli bortglömd.

Jag är trots allt ditt dillchips från gatan,din forna hjälte vid fredagskvällens underhållningstv.
Nu är jag trampad på, krossad.
Fast,som jag sa. Alltid tillgänglig, i närmaste affär.
Perfekt för dig som vill ha något litet extra i vardagen ibland. Så,jag är din,bara du vill.
Have a nice day. 

Jävlaranamma på hög volym, C-ringen i Karlstad några varv, kryddat med väldigt falsk allsång. 
Upplagt för succé.
Om det inte hade varit för en liten detalj.
Klockan var 07.30 på en lördag. Ett så trött Karlstad har jag inte sett sen vandringen från Wåxnäs till Skåre när det begav sig,och då var det verkligen dött. Då gick vi visserligen nångång runt 3 och var framme 7på morgonen,men ändå.
Blev en halv spontanutgång. Köra upp,ta en öl,försök att sova i bilen,och tidig morgon hem igen. Anledningen till att det mest var försök att sova i bilen stavas R.o.b.e.r.t. 
Han "kunde" inte sova enligt honom själv, och i gengäld får jag utstå slag på axeln från 6 till halv 8. Tack, tack som fan för det. Jag ville absolut inte sova.

Skulle jag beskriva hur lördagskvällen ser ut skulle ingen bli euforisk. Snarare skulle jag få höra en djup,beklagande & sorgsen suck från de jag skulle berätta det för. Suckar de i kör blir effekten än mer slående.
Som tur är tänker jag inte berätta för nån hur min lördagkväll ser ut. Mest för att den inte består av nåt. Sitta själv och sakna, och lite touch av bittersweet trötthet.
Sova är överskattat.

När jag blev väckt av en spark imorse, gick jag direkt upp för att knata till bussen. 
Men, mina skor stod inte där jag ställde dom. De hade flytt till småland. En resa på X antal mil. Detta kryddat med en gnagande huvudvärk.
Jag undrar hur den bordsskivan på tempel mår idag. Jag har ont än,och har ett gäng schysta märken i pannan.
Dock vare en överlag mycket bra kväll. Det som var synd var att det inte gick att hitta folk man letade efter. Väldigt synd faktiskt. Kollade lite,men inte såg jag den jag kikade efter. Dumt.
Ang. skorna. En kille hittar inte sina egna, tar mina,sätter sig i bilen och åker sen till Småland. Tack för den. Var tvungen att gå till bussen i ett par 42or. Hade det inte vart för att de var 3-4 storlekar för små så hade det gått fint.

Nu ska jag gå & dö en sväng-
Samma tid,samma plats,samma kanal.
Där hörs vi nog inte,tyvärr. 

Hör & häpna,begrundas och förvånas.
Jag, en hyfsat nyligen myndighetsfylld person som fortfarande bor hemma, tänker gå och stryka utan att säga till mamma. UTAN att säga till mamma.
Herregud, den här dagen har nog de flesta väntat på. Allting har sin början, allting har sitt slut. Vissa starter är fascinerande, andra slut är graciösa, men nu kära vänner, ska jag känna ångan flöda. Det är en milstolpe i verkligheten, ett streck i historieboken.
Stryka en hemgjord, infestivalad kavaj. Hur ska detta sluta?
Känns bra att äntligen få nåt seriöst ur sig må jag erkänna.

Nu blire packa det lilla som åker med till studentfesten imorn.
Tandborste,extra kalsonger & lite krimskrams. Check.
Gör inget jag inte skulle ha gjort. 

Mör. Fruktansvärt mör.
Min kropp har en hållning som liknar en säck King Edvard, uppfattningsförmågan är kvick som en söndertrampad Mcdonaldsleksak på vift, och ungefär det enda jag orkat åstakomma som kan liknas vid en aktivitet idag är att jag kokade kaffe förut.
Givande, ytterst givande-
5h av mitt liv har jag den här helgen spenderat i vågrätt läge mot drömmarnas land.
3 av dem i en för kort soffa, de övriga direkt på ett klassrumsgolv. 
Så,just nu tar min personliga utveckling inga stora kliv framåt längs vägen.
Den kärvade, hackade & hostade sig sakta framåt, för att sedan stanna till helt och försöka smörja upp och eventuellt byta ut lite slitagegrejor. Går allt enligt planen är utvecklingen fit for fight för landsväg igen inom några dagar, beredd att lämna gamla hållplatser och etapper bakom sig. Susa fram som om inget kunde stoppa den, susa fram som om den var den enda i hela världen som utnyttjar vägens friktion mot nya mål.
Händer inget konstigt har den nog nått civilisation och bekräftelse inom loppet av 10år.

Fredagen var singstar-hemmafestens afton, belägen någonstans jag aldrig varit förut. Skoghall var ställets namn.
Bussen in till stan, runt lite där,innan klockan slog stängning och slut på partytime.
Väl insomnad i den för korta soffan hade jag hunnit med att prata med nytt folk,gjort en trippel saltomortal,klättrat i trafikljus och stått skolös utanför Sibylla.
Lördag var ett stort suktande efter mat,förmiddag på stan,träffa vänner man ser alltförsällan plus lite gå runt i skogen nattetid. Mycket, mycket trevligt.
Lite kantat av mindre seriösa insatser och kaffe blandat i kranvatten vare visst också.

Nästa anhalt onsdag. Tempel.
Fosterställning och ett starkt behov att vilja sjunka genom golvet på torsdag är just nu det jag ser framför mig när jag tänker på det. Men,som tur är borde jag åtminstone under onsdagskvällen tycka det är värt det mesta. Hoppas jag.

"Hon har en räv bakom örat,
hon var irrationell,
hon har en räv bakom örat.
Henne blir man aldrig trött på,
hon var irrationell."
Natthumor, iallafall senast. 
High five!