Back in old days, då var jag något graciöst framför tvn en helgkväll. Jag var ett självklart innehåll på alla medelsvenssons tillställningar i hemmet.
När det drog ihop sig till första fyllan, då var jag där.
Sena grillkvällar under sommarloven, då jag var självklart där.
Jag var en liten guldkant i vardagen. Alltid delaktig, bangade aldrig.
Måhända inte alltför nyttig för umgängeskretsen, men de uppskattade mig.
De få gånger jag inte deltog, ja då var det bara att färdas en liten bit i en specifik riktning, och jag var återigen där, var din lilla guldkant i vardagen.
Vissa har aldrig släppt mig, medans vissa har insett sitt eget bästa och ytterst sällan låter mig följa med.
För dig kanske jag är ett bestående faktum till rapport om kvällarna, eller bara delaktig vid de lite mer fancy kvällarna då alkoholen är inblandad. 
Det stora flertalet har låter mig gärna vara delaktig då stora sportevenemang sänds, och då speciellt under sommarhalvåret. Där har nästan blivit lite av en institution kan man säga.
Men,jag måste ändå erkänna, att för några stackars individer har jag blivit för mycket. De har använt mig för mycket, och fått sig själva att lida.
Skulle jag inte närvara,ja då tar de med glädje bilen den lilla bit det behövs för att hämta mig. Jag är en aldrig sinande källa, med referenser och kontakter i alla samhällsklasser.
En sak till kan jag lova, alla, verkligen alla, har en relation till mig. Vare sig det gäller white-trash eller högt uppsatta chefer. Alla har varit i kontakt med mig, om det så är vid fredagsmyset eller på krogen.

Såhärårs är dock tiderna svårare. Många stöter iväg mig. Många tänker på sin hälsa,de vill inte riskera att vara sämst på beachen 2010. De har också insett att jag inte är bra för dem, om än mycket givmild,god och glädjande när de väl bjuder in mig.
Ändå börjar jag tappa kontakten med alltför många, tappa min smak. Det är hälsotänk, det är träning och de tycker jag känns ångestframkallande, trots att jag glädjer dem för stunden. Menmen, tiderna förändras. Nu får jag nästan bara följa med på barnkalas, fotbolls-VM och fylleslag.
Vid enstaka tillfällen kan du se mig vid bardisken, men där är konkurrensen väldigt hård.
Men en sak håller mig ändå fortfarande vid gott mod, och gör att jag känner mig nog motiverad för att alltid vara tillgänglig.
Det är att när de ser mig, söndertrampad, lortig, smaklös och långt bort från min forna glans, då minns de ändå de lyckliga stunderna de haft med mig. De minns städningarna from hell, men med ett leende.
Och aldrig, aldrig kommer jag bli bortglömd.

Jag är trots allt ditt dillchips från gatan,din forna hjälte vid fredagskvällens underhållningstv.
Nu är jag trampad på, krossad.
Fast,som jag sa. Alltid tillgänglig, i närmaste affär.
Perfekt för dig som vill ha något litet extra i vardagen ibland. Så,jag är din,bara du vill.
Have a nice day.