Gjorde ett experiment igår. 
Ringde P3,pratade lite,och lämnade mitt nummer. Och de jäklarna ringer upp,så jag får prata live. Lite fräckt ändå,om än mycket förvånande.
http://www.sr.se/sida/default.aspx?programid=3184
Klicka på nåt med "skippa sitt drömjobb" med hallo P3.
Efter ca 41.15min dyker min offentliga blottgörelse upp.

Gårdagen hann även med lite utomhusfotboll och universitetsbesök.
Under visiten på högre utbildning fick jag ett mycket otippat sms. Lite glad må jag erkänna att jag blev.
Annars skedde inte många knop, som vanligt.
Helg blir ut. Iallafall fredag. Lika bra. 
Lördagnatt blir skogsvandring, men träffa lite gamla bekanta är anledningen att man åker.
Söndag blir eventuellt åka pulka i kavaj, beror lite på. Men omöjligt är det inte.

Idag har jag tänkt ganska mycket, på precis allt och ingenting. 
På skrämmande saker, på roliga saker, på minnen,anekdoter och även längtat.
Till bättre tider, tillbaka till tider som aldrig kommer tillbaka. Tider då man var riktigt,riktigt glad.
Nu är det mest stress.
Jag hoppas,och jag saknar. Mer kan jag inte göra nu.