Mör. Fruktansvärt mör.
Min kropp har en hållning som liknar en säck King Edvard, uppfattningsförmågan är kvick som en söndertrampad Mcdonaldsleksak på vift, och ungefär det enda jag orkat åstakomma som kan liknas vid en aktivitet idag är att jag kokade kaffe förut.
Givande, ytterst givande-
5h av mitt liv har jag den här helgen spenderat i vågrätt läge mot drömmarnas land.
3 av dem i en för kort soffa, de övriga direkt på ett klassrumsgolv. 
Så,just nu tar min personliga utveckling inga stora kliv framåt längs vägen.
Den kärvade, hackade & hostade sig sakta framåt, för att sedan stanna till helt och försöka smörja upp och eventuellt byta ut lite slitagegrejor. Går allt enligt planen är utvecklingen fit for fight för landsväg igen inom några dagar, beredd att lämna gamla hållplatser och etapper bakom sig. Susa fram som om inget kunde stoppa den, susa fram som om den var den enda i hela världen som utnyttjar vägens friktion mot nya mål.
Händer inget konstigt har den nog nått civilisation och bekräftelse inom loppet av 10år.

Fredagen var singstar-hemmafestens afton, belägen någonstans jag aldrig varit förut. Skoghall var ställets namn.
Bussen in till stan, runt lite där,innan klockan slog stängning och slut på partytime.
Väl insomnad i den för korta soffan hade jag hunnit med att prata med nytt folk,gjort en trippel saltomortal,klättrat i trafikljus och stått skolös utanför Sibylla.
Lördag var ett stort suktande efter mat,förmiddag på stan,träffa vänner man ser alltförsällan plus lite gå runt i skogen nattetid. Mycket, mycket trevligt.
Lite kantat av mindre seriösa insatser och kaffe blandat i kranvatten vare visst också.

Nästa anhalt onsdag. Tempel.
Fosterställning och ett starkt behov att vilja sjunka genom golvet på torsdag är just nu det jag ser framför mig när jag tänker på det. Men,som tur är borde jag åtminstone under onsdagskvällen tycka det är värt det mesta. Hoppas jag.

"Hon har en räv bakom örat,
hon var irrationell,
hon har en räv bakom örat.
Henne blir man aldrig trött på,
hon var irrationell."
Natthumor, iallafall senast. 
High five!