Jävlaranamma på hög volym, C-ringen i Karlstad några varv, kryddat med väldigt falsk allsång. 
Upplagt för succé.
Om det inte hade varit för en liten detalj.
Klockan var 07.30 på en lördag. Ett så trött Karlstad har jag inte sett sen vandringen från Wåxnäs till Skåre när det begav sig,och då var det verkligen dött. Då gick vi visserligen nångång runt 3 och var framme 7på morgonen,men ändå.
Blev en halv spontanutgång. Köra upp,ta en öl,försök att sova i bilen,och tidig morgon hem igen. Anledningen till att det mest var försök att sova i bilen stavas R.o.b.e.r.t. 
Han "kunde" inte sova enligt honom själv, och i gengäld får jag utstå slag på axeln från 6 till halv 8. Tack, tack som fan för det. Jag ville absolut inte sova.

Skulle jag beskriva hur lördagskvällen ser ut skulle ingen bli euforisk. Snarare skulle jag få höra en djup,beklagande & sorgsen suck från de jag skulle berätta det för. Suckar de i kör blir effekten än mer slående.
Som tur är tänker jag inte berätta för nån hur min lördagkväll ser ut. Mest för att den inte består av nåt. Sitta själv och sakna, och lite touch av bittersweet trötthet.
Sova är överskattat.