En enda liten förgylld kant har min dag haft hittills. 
En enda-
dock en ganska underhållande liten förgylld kant.
Jesper Parneviks 14åriga unge heter Peg.
Natthumör på fruktansvärt hög nivå.

Taggas snöig version av beachfotboll förfullt! På onsdag smäller det till med attempt 2. Första var en succé ur alla synvinklar utom en. Confirmed guests som inte kom.
Smällar man överlever,som tur är.

Just i detta nu, vill jag inget hellre än att vakna upp,bakfull, i ett alldeles för varmt tält. Stega ut i morgonsolen endast iklädd kalsonger och bandaren runt axeln.
Gäspa fram ett glatt hej, om det mot förmodan skulle vara nån vaken, för att sedan gå och vattna stängslet för femtioelfte gången i ordningen.
Bara sjunka ner i campingstolen, dra ölfrukost och känna de härliga tonerna från nån klassisk 80talsdänga på kassett. Dra in doften av lera,svett,flott,öl och urin.
Då lever man. Först då,och där,lever man.

En månad och en vecka ungefär kvar till sista ansökningsdag till universitetet. Ångest.