Det självförtroende jag hade är knäckt. 
Får efter mycket om och men upp röret på gafflarna,tiltar dem lätt bakåt,och börjar närma mig the moment of truth. Köra igenom ett rör genom en port med trucken.
Kruxet ligger i att röret är mycket längre än vad porten är bred.
Röret in,går hyfsat. Köra ut igen går käpprätt åt pepparplantagen. Och imorn är det uppkörning. Borde gå bra,men nervös som en uppstoppad undulatjävel är det minsta man kan säga.

En hederlig 80talsslinga med tillhörande analoga knaster på en alldeles för lerig bandare, solvarm öl, fräck (läs: ful) utstyrsel och ett euforiskt,charmant och dansant hoppande längs brandgatorna på en karaktäristiskt utsmyckad festivalcamping någonstans i Sverige.
Vad sägs?
För mig låter det ytterst attraherande, otroligt tilldragande.
Jag längtar, jag suktar och jag drömmer mig bort. Ett festivalbegär som inte är av denna värld.
Dumt.
Kort och gott, en av två saker jag helt och hållet totallängtar efter. 
Det andra förblir dock osagt, även om det mellan raderna redan är utskrivet.

Nu tar jag min sombrero, lutar min tillbaka,förtränger allt irrelevant och ägnar mina två slagskämpar till hjärnceller åt en festivalgenomsyrad tankegång.
Det är inte svårt efter vad jag såg på en bänk igår.